Utombordsmotor till IF

Vi i tekniska kommittén får ofta frågor, som är relaterade till utombordsmotorn. Vilken storlek ska man välja? Ska man ha den i brunnen eller på akterspegeln? Här är några allmänna synpunkter kring detta ämne.

Lämplig motorstyrka

Naturligtvis beror detta på användningsområdet. Men trots allt verkar det som många väljer en alltför stor motor, kanske en dyr segelbordare på 8-10 hästkrafter. Man får då en otymplig, tungt och bensintörstigt maskineri, med vilken det för all del går fint att ta hela eskadern på släp....

Men det var kanske inte med den tanken man införskaffade sin motor. I första hand är det väl att kunna komma hem när vinden dör. Och då räcker en mycket mindre tingest.

Rent teoretiskt räcker det med ganska litet. I MEDVIND nummer 1-95 finns en artikel om båtens fart genom vattnet med ett bifogat diagram över IF-båtens framdrivningsmotstånd. Ur det kan man utläsa, att, bortsett från luftmotstånd och motstånd från eventuella vågor, är framdrivningskraften endast cirka 30 Kp (300 N) vid 5 knop (2.5 m/s). Prova själv, när du blir bogserad någon gång. Du kan hålla i bogsertrossen med en hand!

Kraften multiplicerat med farten ger effekten, så 300 N multiplicerat med 2.5 m/s ger 750 Nm/s (Watt), vilket är ungefär lika med en enda ynka liten hästkraft!! Kompenserat för verkningsgradsförluster, vågor och vind kommer man upp litet grann i effektbehov. Det räcker med 3-4 hk för de flesta förhållanden, och över 6 hk behöver man nog aldrig gå. Praktiska prov i Sundet har visat, att 3.5 hk räcker för en IF för att bogsera en annan IF i stiltje med farten cirka 4 knop och att en semesterlastad IF med en gammal men pigg sexhästare kan hålla mer än 5 knop i frisk motvind och krabb sjö.

I motorbrunnen eller på akterspegeln

IF-båtens konstruktör Tord Sundén ansåg det vara fult med motorer på akterspegeln. Han konstruerade därför ursprungen båten med en motorbrunn, som, när den inte användes, skulle täckas med en avtagbar skrovlucka för att hindra att vatten slår upp genom hålet och in i akterutrymmet. Idén var att man skulle ha med sig en liten lätt motor, stuvad under akterluckan. När vinden tog slut tog man bort skrovluckan, satte ner motorn i brunnen och fortsatte turen...

En del IF-båtar saknade brunn redan från början. Båtköparna nappade helt enkelt inte på den ovan beskrivna idén och begärde ändring av specifikationen hos tillverkaren. Och en del båtägare plastade senare igen skrovlocket och sågade till och med bort den befintliga brunnen. Så det blev till slut en del IF-båtar med motorn på akterspegeln, trots konstruktören Tord Sundéns ursprungliga idéer.

Vilket är bäst då? Det är nog en smaksak, men beror delvis på hur man har tänkt att använda sin motor. T.ex. om man vill ha den permanent monterad duger det knappast att ha den i brunn. T. ex är utombordare inte konstruerade för att ständigt sitta nersänkta i vatten, båtens seglingsegenskaper blir betydligt försämrade och om man inte fyller ut brunnen med en tätande krage, får man snabbt akterutrymmet fullt med vatten så fort vinden friskar i och båten lutar. Och har man en stor och tung motor blir det nog bökigt att ta den upp och ner ur brunnen, om den över huvud taget får plats där.

Om man däremot har en liten nätt 4-hästare utan backväxel, och som man bara använder när det inte blåser, kan man mycket väl ha den i brunnen. Men då är det en del småsaker man ska tänka på:

Själv har jag en 28 år gammal sexhästars Johnson med lång rigg, mycket pigg för sin ålder. Den väger 26 kg vilket gör den tung och bökig att hantera . Därför ligger den i allmänhet förvarad i mastskjulet och används endast i samband med den årliga semestertrippen, då den sitter monterad på ett rejält fäste på akterspegeln. Och då det är lång väg till kappseglingen tas den även med som en försäkring mot stiltje vid hemfärden.

Man får oftast hålla tillgodo med den motor man får med vid båtköpet. Men skulle jag köpa en ny motor idag, skulle jag även nu välja en Johnson, ett märke, som jag under mina femton år som IF-båtägare fått mycket förtroende för. Men det skulle bli en långriggad fyrahästare utan backväxel, som endast väger sexton kilo!

Marek Janiec

Tekniska Kommittén och SSIF