I tävlingarna vid Råå är inte utrustningen det viktigaste

HELSINGBORG (HD)

Låt oss först ta kappseglarnas hatmening nummer ett.
Segling är väl ingen idrott. Det är väl mest att sitta i aktern och hålla i ett snöre.
Och hatmening nummer två:
Varför måste man tävla, när man bara kan ligga och kajka runt i solskenet.
Och nummer tre:
Fan vad det blåser.
Det här handlar inte om något Whitbread around the world.
Inte om mångmiljonfartyg i kolfiber med besättningar som trimmats ihop under månader för att klara av påfrestningarna runt Sydpolen.
Utan om ett internationellt svenskt mästerskap för IF-båtar utanför Råå.
Ett SM för havets folkvagnar alltså. Tävlingar med 7:30 meter långa båtar med sitt ursprung i småländska Marieholms Bruk. Båten konstruerades redan 1967 och visade sig inte bara vara folklig, utan också en rackare på att segla. Båten närmast kultförklarades och klassen blev snart blev en av de största inom den svenska seglingssporten.

Problem - med barnvakt
Det handlar om entusiasm alltså.
Om att ta sig från hela Sverige för att ta sig till fyra dagars tävlingar fram och tillbaka på Öresund.
Om påfrestningar på utrustning och besättning:
- Fyra dygn med kuling rakt i nosen hela vägen från Stockholm, säger Anita Sikström medan hennes man ser över skadorna och slitaget på båten.
Hon säger också:
- Det spelar ingen roll om man kräks i lä eller lovart. Det sköljs över en i vilket fall.
Men på frågan om de haft problem blir svaret:
- Nej inget särskilt. Ja lite problem att ordna barnvakt till barnen var det förstås.
47 IF-båtar har samlats. Himlen har spruckit upp efter veckors regnande. Vinden är stadig och pendlar mellan åtta och tio meter i sekunden. Förhållandena är idealiska för den första tävlingsdagen. Ett fräsande ljud hörs från förseglet när motvinden får det att fladdra på väg ut från Råå hamn. Storseglet hissas och fräsandet tilltar. Så fylls de båda seglen av vinden och båten börjar klyva vattnet.
Tystnaden är nästan påtaglig.

Idrott och schack
Johan Winberg är civilingenjör och äger båten. Han är också en av dem som står bakom tävlingen. Torbjörn Larsson och Mats Palmberg är gastar. Torbjörn jobbar på bank i Helsingborg och Mats är lärare i Ängelholm. Torbjörn är granne till Johan och förmodligen den som har mest segelvana genom en mängd jolletävlingar under uppväxten. Mats kom med på båten genom en annons på Internet för ett år sedan där han undrade om någon behövde en gast. Det behövdes och de tre började svetsas samman.
Nu sitter de i sittbrunnen och ger varandra order om höjd, riktning, inskotning och vågpassning på väg ut mot startlinjen.
Segling på Sundet, folklighet. Visst, men nu handlar det om att komma först i mål.
- Det är ungefär som en blandning av schack och idrott. Vindarna måste läsas, kursen planeras. Man måste lägga upp en strategi för varje moment i tävlingen, förklarar Torbjörn.

Motion på köpet
Mats följer sekundvisaren på armbandsuret.
- 50 sekunder, 40, 30, 20, 10, 8, 5, 2 sekunder...
Startskottet går. Tävlingen är i gång.
Segel hissas och halas, kroppsrörelserna med skot och tampar pågår hela tiden, liksom förflyttningarna mellan styrbord och babord sida eller upp på däck för att rätta något segel eller någon tamp som trasslat sig i vinden.
- Två grader. Fall av, lite grand. Inte så mycket... Så ja, det är bra.
Någon minuts lugn följer medan de andra båtarnas väg följs med blicken upp mot bojen. Krängningen tilltar. Båten vrider sig allt mer från horisontlinjen.
- Slå där vid den gula båten.
Bommen faller över. Båten vänder, besättningen byter sida och ytterligare någon minut följer innan det är dags för nästa slag.

Bestick i lådan ett måste
Det är trångt. Avståndet mellan båtarna är ibland någon meter. Kollisioner tycks oundvikliga, men uppstår inte. Centimetrar, decimetrar och metrar tas in eller förloras. Ytterligare minuter av lugn och lurpassande följer innan det är dags för nästa förändring. Startfältet sprids. Förra årets svenska mästare visar varför han vann tävlingen i fjol och passerar de andra.
Spinnakersäcken hämtas och ballongseglet fälls ut. Det märks ingen fartförändring, men den finns. Den som inte använder spinnakern förlorar placeringar. Så är det bara.
Och det är kursen och placeringen allting handlar om.
En och en halv timme senare är det över. Båten glider över mållinjen. Visserligen långt efter vinnarbåten, men också ganska långt före förloraren.
- Vi gick för långt ut. Vi borde hållit oss närmare kusten, säger Johan.
Han är inte särskilt besviken. Det är tre dagars tävlingar kvar. Revanschmöjligheter finns.
Till sist:
Vad är det som är så speciellt med SM för IF båtar?
Ett svar är att klassen är ganska billig. En båt går att få tag på för mellan 50 000 och 60 000 kronor. Enligt reglerna får inte båten tävlingsutrustas. Det ska vara en familjebåt som tävlar. I regelboken står det till exempel att det måste finnas bestick i besticklådan.
Och det tävlas inte om några större prispengar.
- En schysst klass. Det är skickligheten som avgör. Inte utrustningen, säger Johan Winberg.

Stefan Theander Tel 042-17 50 56

Bildtext: En klass för sig. 47 IF-båtar gör upp om SM-titeln utanför Råå. En klass där folklighet blandas med riktig kappsegling och där det inte är plånboken som styr. Foto: ANNA CLARÉN

Bildtext: Tre män i en båt. Johan Winberg, Torbjörn Larsson och Mats Palmberg, tre kompisar som svetsats samman i sittbrunnen.

Bildtext: Det hänger på kursen och blickarna ligger hela tiden på kompassen. Att finna fel kurs innebär obönhörligen en sämre placering.

Bildtext: Saltstänk och fart på väg mot mål.