Svenska IF-båtförbundets forum

Tack Maja för uttömmande svar. Jag slog till på en Loos PT-2M, lite dyr men jag vet fler som kommer ha glädje av den så det blir bra.

Fungerar den även för mina 4mm undervant? Jag ser att specifikationen säger 5-6-7mm.

Jag slog först i plastkilarna jag köpt med spänd rigg men det var lönlöst, annat än att det stabiliserade mastfoten i det läge den redan hade.

När jag släppte på hela riggen och började om hände det grejer. Vantskruvarna skruvades tillbaka till samma läge igen men förkrummen är nu ganska liten och jag får större effekt på förstagsspänningen när jag drar i akterstaget.

Kilen hade lagom vinkel och ligger så här.


Och förkrummen ser nu ut så här.

Nu blåste det inget längre på kvällen så jag vet inte om masten fortfarande vajar vid spridarna i vinden men det blir nog något att lösa med vantspänningen.

För övrigt har den här kilen från Byggmax en del luft i konstruktionen och lär snart säcka ihop. Men nu vet jag att det fungerar innan jag snidar en i något mer robust material.

Ja, man kan inte mäta spänningen på en 4 mm vajer direkt med en Loos PT-2. Men man kan få ett referensvärde på skalan för lagom mastböj och lagom förstagsspänning, (vilket man även gör i trimguiderna). Man kan också mäta vad det blir med tumstocksmetoden, där man har som referens att brottlasten för en 4 mm vajer är cirka 1400 kp och att 200 kp blir 15 % av brottlasten för en sådan vajer.

Ha koll på riggspänning och mastböj under säsongen för att se om kilarna inte deformeras. Med litet tur kanske de håller bra och att det kanske räcker att byta ut dem efter varje eller varannan säsong. Annars får du väl låta tillverka likadana i aluminium.

Som kommentar till allt detta vill jag bara meddela att jag själv har en gammal Proctorrigg med det skålformade mastbeslaget med tvärställd halvcylinder. Här går det tyvärr inte att kila mastfoten. När jag förlängde förstaget fick jag bieffekten att masten började böja mera i viloläge, vilket jag alltså inte kan få bort med att spänna undervanten mera. Men jag har slutat att bry mig om detta. En (positiv) bieffekt är att toppvanten tappar väldigt litet spänning när man drar i häckstaget samt att inslaget i storen i princip har försvunnit.

Mätaren kom idag och visar vad jag försökt pricka med tumstocken. Alltså 2,5mm med tumstocken blev 32,5 / 12,5% brottslast / 400kg. Men det är väl en del slump inblandat då man inte riktigt vet vart man börjar med tumstocken.

Jag provtrimmade storen igår och önskade lite mer förkrum. Kilarna hindrar masten från att böja sig annat än i den övre delen så det är svårt att plana ut en stor som är lite till åren.

Förstaget mätte jag till 21 / 11% brottslast / 260kg så även det tyder väl på att kilarna kan backas en smula. Vad jag förstått är 16-18 på mätaren mer lagom som utgångsläge?

Du kan förslagsvis prova med att minska riggspänningen en aning innan du flyttar klossarna. Lägre toppvantspänning bör ge lägre förstagsspänning och mer krum i mitten när du drar i häckstaget.

Bra att du är så noggrann! Vi har klossat vår mast tidigare. I år provar vi med lite mer förböj, 3-5 cm utan klossar. Tidigare har vi haft 2cm för böj seglat bra i lätt medelvind, men svårt att segla bra i hårdare vind. Nu seglar vi bäst i 8-10 m/s men något sämre i lättare vind o något lägre än tidigare. Det känns lättare att plana storen nu. Vi använder kick mer för att plana stor nu emellanåt. Kryssar inte bäst, men hänger med rätt bra.

Det är väl bara att prova sig fram. Vi seglar bäst med förstag 17-20 med Loos B. Mvh Martin R

Ja, det låter som ett optimeringsproblem med flera frihetsgrader, rorsman, båten, botten, riggen, vinden, vågorna, seglen etc. Det är bara att ansätta straffkoefficienter och optimera med något lämpligt dataprogram. Själv menar jag att rorsman och botten ska ha störst vikt, och att små justeringar på riggen inte har någon större betydelse, mer än kanske psykologisk...